till rutinerna.
Hemkommen från fjällturen börjar jag bli frisk från förkylningen och våren är påväg här i Umeå. Inga fler bakslag nu!
Tänkte berätta lite om senaste skolveckan, som spenderades i Hemavan.
Söndagen den 16:e mars åkte vi iväg med klassen och två lärare till fjällen för att ha lite utförsåkning, och för att "vandra" på skidor och övernatta 2 nätter utomhus.
Så förra måndagen blev det slalomåkning för hela slanten, och på tisdag morgon bar det av med fullpackad rinka på ryggen och turskidor under fötterna. Vi hade fantastiskt väder och gled fram ca 10 km första dagen, och stannade till vid en stuga mitt i ingenstans. Vi hade det dock inte så bra att vi skulle få sova där, utan vi sov ute, i tält, i -27 grader. Som tur var, så fick vi iaf använda utedassen vid stugan!
Efter att ha fått upp tälten sprang de flesta av oss runt som yra hönor för att hålla värmen. Och vi gjorde middag, sprang runt lite till, och gick sedan och la oss i tälten. Vi somnade vid halv 10 ungefär. Otroligt nog sov jag bra, bäst av alla tältare tror jag. Men den där kylan var allt annat än härlig att vakna till.
Dag 2 styrde vi hemåt men gjorde en liten sväng efter ca 4 km, och stannade högre upp i bergen, för att börja bygga vår nästa sovplats - bivack (för den som inte vet: kort sagt, så gräver man en grotta i snön och bygger sängar åt sig där inne). Det tog oss halva dagen att bygga vår tremanna-bivack, och när vi var klara blev det inte mer än att vi åt middag och kröp in i sovsäckarna. Den natten somnade vi nog nån timme tidigare, men vi skulle även upp tidigt följande dag. Detta för att vi fått veta att det skulle blåsa upp ordentliga vindar nästa förmiddag, så vi skulle försöka komma iväg tidigt för att slippa det värsta vädret. Vi lyckades tyvärr inte så bra med tiden, och vartefter det blev hårdare vind så beslöt lärarna att vi tar en annan väg hem, skogen. Då slapp vi nästan vinden, och det var bara utförsåkning, jämfört med om vi hade tagit fjällen där det hade varit nästan lika mycket uppför som nerför och blåst något fruktansvärt. Uppe vid våra bivacker var det vissa stunder man knappt såg kompisen som stod 8 meter ifrån en. Så det var nog lite spännande.
Så dag 3, torsdag, sista dagen på turen, åkte vi väl ca 8 km och var tillbaka på eftermiddan. Då belönade jag mig med bastu och öl. Det är inte många gånger i livet som jag har varit så lycklig som när vi var "hemma".
I fredags, vår sista dag i Hemavan, blev det lite slalomåkning som sista sprutt innan bussen tog oss hem till Umeå.
Hemkommen från fjällturen börjar jag bli frisk från förkylningen och våren är påväg här i Umeå. Inga fler bakslag nu!
Tänkte berätta lite om senaste skolveckan, som spenderades i Hemavan.
Söndagen den 16:e mars åkte vi iväg med klassen och två lärare till fjällen för att ha lite utförsåkning, och för att "vandra" på skidor och övernatta 2 nätter utomhus.
Så förra måndagen blev det slalomåkning för hela slanten, och på tisdag morgon bar det av med fullpackad rinka på ryggen och turskidor under fötterna. Vi hade fantastiskt väder och gled fram ca 10 km första dagen, och stannade till vid en stuga mitt i ingenstans. Vi hade det dock inte så bra att vi skulle få sova där, utan vi sov ute, i tält, i -27 grader. Som tur var, så fick vi iaf använda utedassen vid stugan!
Efter att ha fått upp tälten sprang de flesta av oss runt som yra hönor för att hålla värmen. Och vi gjorde middag, sprang runt lite till, och gick sedan och la oss i tälten. Vi somnade vid halv 10 ungefär. Otroligt nog sov jag bra, bäst av alla tältare tror jag. Men den där kylan var allt annat än härlig att vakna till.
Dag 2 styrde vi hemåt men gjorde en liten sväng efter ca 4 km, och stannade högre upp i bergen, för att börja bygga vår nästa sovplats - bivack (för den som inte vet: kort sagt, så gräver man en grotta i snön och bygger sängar åt sig där inne). Det tog oss halva dagen att bygga vår tremanna-bivack, och när vi var klara blev det inte mer än att vi åt middag och kröp in i sovsäckarna. Den natten somnade vi nog nån timme tidigare, men vi skulle även upp tidigt följande dag. Detta för att vi fått veta att det skulle blåsa upp ordentliga vindar nästa förmiddag, så vi skulle försöka komma iväg tidigt för att slippa det värsta vädret. Vi lyckades tyvärr inte så bra med tiden, och vartefter det blev hårdare vind så beslöt lärarna att vi tar en annan väg hem, skogen. Då slapp vi nästan vinden, och det var bara utförsåkning, jämfört med om vi hade tagit fjällen där det hade varit nästan lika mycket uppför som nerför och blåst något fruktansvärt. Uppe vid våra bivacker var det vissa stunder man knappt såg kompisen som stod 8 meter ifrån en. Så det var nog lite spännande.
Så dag 3, torsdag, sista dagen på turen, åkte vi väl ca 8 km och var tillbaka på eftermiddan. Då belönade jag mig med bastu och öl. Det är inte många gånger i livet som jag har varit så lycklig som när vi var "hemma".
I fredags, vår sista dag i Hemavan, blev det lite slalomåkning som sista sprutt innan bussen tog oss hem till Umeå.
Nu i helgen har jag haft babysim, firat en kompis som har fyllt år, och myste bort halva söndagen i sängen.
En ganska vanlig helg, och en skön sådan.
Idag hade vi sovmorgon, och på schemat stod skridskor.
ooooch lilla jag åkte in i en klasskompis, föll, och körde hakan rakt ner i isen.
Så nu har jag en halvgullig bula och ont i käken.
Härlig måndag må jag säga.
Nu ska jag ta en kopp te och kolla ett avsnitt Glee.
Gonatt på er,
Ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar