tisdag 10 mars 2015

Wasaline

Viii haar det braa, vii här ut på fäärjaan!

Då sitter man i djursalen på Wasaline igen, påväg hem till Umeå. Ja, vårt hem är ju i Umeå nu, och det känns verkligen som 'skönt, nu får vi komma hem tillbaks'.

Vi försökte räkna hur många människor vi har hunnit träffa och umgås med på denna snabbvisit i Österbotten, och det var många fler sist och slutligen än vad det kändes som. Men riktigt skönt att agendan ursprungligen bestod av att träffa så många nära och kära som möjligt, på den korta tiden vi hade, och utan att det skulle kännas som att ett enormt stressmoln hängde över oss. Lite intensivt med möten har det varit, men det mäktar man med när man vet att man ganska snabbt får svängt om till lugnare vardag. Lite trötta och ynkliga känner vi oss ändå!




Idag har vi varit på språng från frukosttid tll middagstid, och kl.20 (finsk tid) åkte färjan. Så vi har i princip blivit bjudna på mat vs fika på vartannat ställe idag. Hela vistelsen i Finland har kretsat kring mat tycker jag, men visst är det härligt att bli ompysslad också!

Herremannen bredvid mig har principen att man äter klassikern köttbullar med mos på färjan, varje gång, men ikväll var första undantaget (till min stora förvåning). Så vi satt nyss och delade en kvarg och en smörgås, och åt varsin banan. Lite choklad slank också med.. ;)

Vi har reflekterat kring valet att ta med bilen på resan, om det var värt det eller om det var dåligt. Absolut värt det med tanke på alla kilometrar vi har färdats, och utifrån vår tidsplan för att hinna träffa allt folk som väntade besök. Meen med tanke på att bilen är fullproppad till max och det är grejer tryckta upp till taket, så var det ingen god idé alls med bil, eftersom vi inte har ens en extra kvadrat tillägnad mer prylar! Aldrig mera bil med till Finland!

 Det är en ganska liten skara människor på båten ikväll, men en del yrkeschaufförer med stora magar och långa skägg har samlats vid baren och pratar grötig finska med varsin öl i handen. Jag och Roger retirerade till djursalen (sovsalen som vi kallar det, eftersom de bästa stolarna befinner sig där), och inväntar Nukkumatti, som vi säger i Finland. Nukkumatti är han som får ens ögonlock att sakta klistra fast och nyser sömnpulver över en. Om ca 90 min är vi i hamn, så en liten tupplur hinner vi med!

Ha de!
Ciao

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar