Min kropp håller på att dras in i ett mörkt moln - och först nu, när jag hittat till gymmet igen efter 2 månaders paus, märker jag hur dumt det va. Dumt att inte ta hand om kroppen, och då menar jag utifrån vad min kropp behöver. Alla är vi ju olika, och har olika behov, som man måste lyssna till och känna efter.
I måndags tog jag tag i något jag ratat och längtat efter om vartannat - träna. Jag gick på ett 70 minuters cykelpass som nästan gjorde mig tårögd, för att det var så otroligt värt det! Och i min eufori tågade jag in på Iksu och gick på 2 pass även igår. Gymmet tog jag en sväng i idag också innan jobbet.
Jag är så glad över att jag bitit ihop och bara gjort. Det är nog detta jag så länge behövt, även jag trott att jag har behövt vila.
Aktiv vila är nåt jag måste komma ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar